Igång!
Maken var urgullig och handlade en massa saker till mig: smör, vispgrädde, bacon, aubergin osv. Kändes otroligt lyxigt och otillåtet att äta äggröra med vispgrädde i och bacon till frukost. Mätt blev man i alla fall och i varken igår eller idag har jag varit sugen på något mellan måltiderna. Kan i och för sig bero på att det är så varmt men ändå. Något sötsug märker jag inte heller av, möjligen en längtan efter en kall coca cola men det är inte alls något begär utan mer en längtan liksom.
Busen och Bönan är lite förvirrade över mammas nya frukostvanor hehe. Men jag koker ägg till dem samtidigt som jag gör min äggröra så de är nöjda. I morse smakade Busen på äggröran och sa att han kanske vill ha lite i morgon så jag får väl göra på ett extra ägg då.
Vet inte om det är inbillning eller inte men min mage känns lugnare och plattare idag, trots att jag har mens (japp, vilken vecka jag har valt att börja på hehehe). Jag ska försöka hinna mäta mig lite idag. Väger mig på måndagar var vecka tänkte jag och mäter mig typ en gång i månaden. Jag ska försöka dela med mig av mina (eventuella) resultat här.
På torsdag ska jag vara på jobbet kl 07.00, det blir att gå upp tidigt och laga äggröra det.... Och i helgen ska vi till mina föräldrar plus gå på barndop! Har inte riktigt funderat ut hur jag ska tackla det. Tror jag gör så att jag informerar mamma och pappa men äter det som bjuds på barndopet (ja, i matväg alltså, inte kakor och så) och försöker anpassa utan att säga något. Jag tänker att jag ska informera omgivningen när det börjat ge resultat så jag kan hänvisa till minuskilona så att säga.
PS Jag vet att det är superstörigt att Å, Ä och Ö blir stora i vissa inlägg, det är när jag skriver från telefonen. Min HTC behöver lite övertygelse för att inte skriva dessa som versaler men av någon okänd anledning fungerar det inte på blogg.se. Ni får alltså stå ut DS
Heja heja!
Det är lite jobbigt vad omgivningen tycker och tänker, men man blir bättre på att hantera det efterhand som man mår bra av maten. Jag kommer ihåg när makens mormor frågade mej "hur länge ska du hålla på med det där egentligen?" och jag svarade "Det kommer jag nog att göra resten av livet!". Hon baxnade och kunde knappt tro det var sant! Men även hon har ju ögon i skallen och ser att jag minskat i omfång och mår bra. Vad sjutton ska jag kränga kakor och godis för då? Men dom tycker HEMSKT synd om mej som inget "får" till det evinnerliga fikandet hela somrarna... =OD
Pssst, det är bättre att börja "bara sådär". Nya livet börjar precis exakt när man vill. Då har man större chans att hantera sånt som bortbjudningar m.m. eftersom man alltid är rustad för sin vardag och inte behöver överplanera 3 veckor i förväg och hitta ursäkter för varför det inte är bra att börja just nu... Så gjorde jag med mina morgonpromenader, som jag tyvärr ramlat ur nu. Men det är dags att ta tag i dom igen, så jag kanske ska rida på din inspirationsvåg och bara börja. Men inte imorgon, för då sitter jag på ett tåg! ;-)
